|

Mera foton i albumet.
Klicka på bilden
|
|
21/3 2008
|
|
|
|
Samling före
spårläggning |
|
Första
spåret för Mia lades i nysnö den 21 mars. Ett U-spår i 15 cm nysnö och
betydligt djupare på en del ställen. Marken var inte frusen och stora
vattensamlingar fanns överallt. När spårningen började, började också
nästa ymniga snöfall för dagen. Mia var en aning ivrig i början men
det gick att lugna henne. Hon satt fint vid vägkanten när jag
undersökte "skottplatsen" Hon fick nosa på marken och tog spåret med en gång
efter kommando. Vid första vinkeln
blev hon lite konfunderad men redde ut problemet och fortsatte . Strax
innan andra vinkeln tappade hon spåret och for långt ut till höger.
Jag tog tillbaks henne där hon ännu hade spårvittring och hon hittade
spåret direkt. En brant nerförsbacke i högt ris var inga problem
liksom spåret som av misstag blev lagt över en väg - heller inga
problem. Sista biten till klöven gick över stora högar med risavfall från
skogsavverkning och var ganska svårframkomlig. Efter ytterligare ett
tillbakatagande kom hon rätt och hittade klöven. Hon går fint med
nosen i backen men har lite för bråttom ännu.
Min
kommentar: Jag är nöjd med hennes insats. |
|
|
 |
|
26/3 2008 |
|
Första träningsspåret
hemma. Enkelt U-spår
med tre vinklar
istället för två. Mia
ringade vid två
vinklar, det första
och det tredje.
Hon tog spåret bra
hela vägen. Hon
var lite lugnare än
vid första
spårtillfället. |
|
|
 |
|
29/3 2008 |
|
Andra spåret i
cirkelns regi: Också
ett U-spår i ganska
oländig terräng.
Snöfläckar kvar och
stark vind. Första
delen fick Mia
vittring i vinden även
av ett annat spår som
gick parallellt c:a
hundra meter ifrån.
Snart nog var hon på
det rätta spåret med
nosen i backen. Spåret
gick uppför ett brant
berg och ner på andra
sidan, över en liten
vattensamling och till
första vinkeln .
Vinkeln tog hon utan
att ringa och gick
rakt till nästa vinkel
med vinden bakifrån.
Hon ringade vid nästa
vinkel och hittade
snart spåret som var
lagt med bloduppehåll
i c:a 10m. Sen var det
bara att hänga med som
en bromskloss fram
till klöven.
Min kommentar:
Mia går att läsa bra
men har ännu lite för
bråttom. När hon gick
från spåret, tittar
hon frågande på mig
och gick snabbt
tillbaks och hittade
spåret utan någon ny
kommendering. |
|
|
|
|
Är det min tur snart? |
|
|
|
Ni bara sitter och fikar! |
|
|
|
Hania, Skogsmulle och
Anders, innan Isis ska gå
spåret |
|

31/3 2008 |
|
Andra träningsspåret
hemma. Ett
fullspår - anlag - och Mias
första. Skogsbacken
som förra året var
helt orörd var nu hårt
gallrad och mängder
med promenadstigar
hade tillkommit.
Spåret blev lagt över
sex stigar där jag
undvek blodspår.
Uppehållen blev mellan
2 och 4 meter.
Inför spårning och i
spårstarten var Mia
ganska ivrig . Hon
fick lugna sig med att
sitta still en stund
och det hjälpte. Hon
tog spåret över första
stigen till första
vinkeln utan problem.
Ringade inte. Andra
sträckan till nästa
vinkel gick lika bra.
Tredje sträckan över
nästa stig gick bra
och i nästa vinkel
ringade hon ganska
länge innan hon
hittade spåret. På
fjärde sträckan gick
spåret över de två
bredaste stigarna.
Korta nosningar i
stigriktningarna åt
vardera håll men hon
kom snart på spåret
igen - självmant.
Sista vinkel ringade
hon åter ganska mycket
och tog spåret även
utan bloddropp då det
tog slut strax efter
sista vinkeln. Här
gick spåret åter över
två stigar. Med vinden
snett från vänster
emot oss gick hon
långt till höger men
gick ändå rakt på
klöven. Sista sträckan
tog hon med
luftvittring.
Min kommentar:
Trots de många
bloduppehållen
och trots att stigarna
hade besökts av andra
hundan efter
spårläggningen, tog
hon spåret bra. Hon
ringade bra när hon
ringade och med endast
klövsläp och klöv c:a
100 meter längre fram,
hittade hon klöven
utan att förirra sig
bort.
|
|
|

4/4 2008 |
|
Tredje träningsspåret
hemma. Kuperad
terräng med stora
stenar och omväxlande
nästan meterhögt
blåbärsris samt några
berg som inte gick att
klättra i. På
grund av terrängen
blev första sträckan
knappt 20 m och det
var inga problem för
en mycket ivrig Mia.
Första vinkeln ganska
öppen men Mia hittade
snabbt spåret. Nästa
sträcka blev inte
mycket längre men
vinkel två som den
skulle. Strax innan
andra vinkeln fick Mia
sitta en stund för att
lugna sig. Hon ringade
lite innan hon tog
spåret efter vilan.
Tredje sträckan blev
lång och ganska kurvig
och Mia glömde bort
spåret en gång när hon
hittad färsk
rådjursspillning men
efter en stund nosande
var hon åter på
spåret. Tredje
vinkeln i en
bergsskreva var inga
problem. Fjärde
sträckan blev kort och
med sista vinkel också
ganska öppen.
Bloduppehåll i 15
meter och Mia ringade
bra och kom åter på
spåret. Från sista
vinkeln till klöven
var spåret bara 50 m
åter på grund av
terrängen.
Min kommentar:
Mia är lite för ivrig
men det går ganska bra
att ta ner henne på
jorden igen. I dag var
hon mera svårläst
men jag skyller på det
höga blåbärsriset där
hon plöjde igenom som
en ångvält och ibland
försvann helt, bara
svansen stack upp.
Två timmar efter Mia
hade gått spåret, fick
Sidus gå samma
sträcka. Han är
betydligt lugnare och
mera metodisk men han
gick inte som Mia
genom blåbärsriset
utan skuttade som ett
rådjur. Ändå hade han
hela tiden koll på var
spåret gick. Han
ringade bra och
hittade spåret snabbt
och rådjursspillningen
bekom honom
inte. Han följde
spåret riktigt bra.
Tråkigt att han är så
skotträdd.
|
|
|

|
|
5/4 2008 |
|
Tredje spåret
i cirkelns regi och
första anlagsspåret.
Bergknallar, hyggen,
snårskog och sumpmark.
Spårstarten gick
lugnare i dag. De två
första vinklarna tog
Mia utan att ringa.
Strax innan tredje
vinkeln kommenderades
hon att sitta då matte
hade besvär med att ta
sig ner för ett berg
med stora stenar,
kvistar och ett
kullfallet träd
nedanför. Mia tog
spåret omedelbart när
hon fick kommandot.
Tredje vinkeln ringade
hon bra och på fjärde
sträckan tog hon en
paus i en vattenpöl
där hon lade sig ner
och drack. En kort
stund låg hon innan
hon självmant gick på
spåret igen.
Bloduppehållet på den
torra solbelysta
marken var inget
problem. Fjärde
vinkeln ringade hon i
ganska vida cirklar
och hitta spåret bra.
På sista sträckan fick
hon åter sitta och
vänta på en tråkig
matte som den här
gången hade besvär med
att ta sig uppför
ett berg. Snabbt på
spåret igen och raka
vägen till klöven.
Min kommentar:
Stor skillnad redan i
hennes ivrighet innan
spårstart. Hon är
snabb och vet absolut
vad hon gör. Det
syntes bra när hon
lade sig i
vattenpölen.
|
|
|
|