|
Öppet
spår med sökruta.
Gårdagens spårläggning hade vi lagt för redan vana eftersöksekipage
som kursdeltagarna skulle agera domare för.
De som
jag skulle bedöma var ett mycket väl samarbetande ekipage med många
års erfarenhet på nacken. Att hunden inte tyckte om artificiellt spår
utan krävde "äkta vara", visade sig ganska snart. Stundom gick han bra
men lika ofta gjorde han egna eftersök och försvann åt olika håll.
Sista sträckan gick han utan några större yviga utstickare och hittade
klöven efter 19 minuters spårarbete.
Så skulle
Mia och jag gå spåret. Då Mia var lite dämpad i morse och såg ut att
inta tycka om bilåkandet, valde jag att förkorta spåret till bara 50
meter. Hon fick själv leta upp spåret som jag lagt över en
skogsväg. Vi kom rakt på spåret men för att försäkra sig om att det
var rätt gick hon en bit längre på vägen där den andra hunden gjort en
"kissrunda". Hon tvärvände, hittade spåret, parkerade nosen i backen
och forsade fram som hon brukar. Hon hittade klöven på nolltid.
Klöven
ville hon inte lämna ifrån sig i dag för den var riktigt väl mörad och
lagom slemmig.
Det
var sista spårtillfället på kursen. |
