9 oktober     Öppet spår - nattspår 17 timmar, en tillbakagång + två bloduppehåll. Motsols Mias första spår efter uppehållet med valparna men också det första nattspåret som det har regnat i. Vi blev även störda av min mobiltelefon, därför att... ...när vi kom till "parkeringsplatsen" där spåret var lagt, fanns en bil nerkörd i diket. Ingen syntes till. Efter en snabb titt var det bara att konstatera att bilen sannolikt var stulen för två sidorutor var knackade. Jag ringde 11414 för att höra om det redan var anmält men så var det inte så det blev jag som fick göra det. Det tog en halv timme innan vi kunde påbörja promenaden till spårbörjan. Men, men... Innan vi hann starta ringde min mobil. Det var en som ville ha närmare upplysningar om bilen och var den exakt låg. Ännu mer störningar och starten kändes rörig men Mia var riktigt på alerten så det var bara att följa henne. Hon tog vinklarna med ytterst små ringningar och den största ringningen var i återgången som låg i en liten blöt sänka. Vid det långa bloduppehållet ringade hon också lite mer, för där råkade spåret gå över Sörmlandsleden. Hon hittade ändå spåret ganska snabbt. Klöven låg i en liten bergskreva uppe på en kulle och upp till kullen hade jag sista bloduppehållet. Hon gick rakt på klöven. Spåret var mer än 600 m och jag fick hålla henne tillbaks på den långa sträckan för att hon inte skulle rusa för fort. Tiden är okänd p.g.a. den röriga starten. En mycket glad och lycklig Mia spatserade till bilen med klöven i munnen och hög svansföring. Det här har hon verkligen väntat på.   22 - 23 oktober     Öppet spår: Spåret lades kl 17.00, onsdag. På grund av att skogsremsan var så smal, gick spåret i sick-sack och med sex nästan perfekta 90°vinklar.   20m från "skottplatsen" kom första vinkeln som var en 15 m lång tillbakagång och med c:a 5m utan bloddropp efter spårsträckningen, därefter gick spåret i c:a 50m mellan nästa tre vinklar och med bloduppehåll direkt efter den fjärde vinkel, nästa strecka blev 150 m och med ett  15 m långt bloduppehåll. Därefter blev det ytterligare två vinklar och med bloduppehåll direkt efter den sista. Spåret blev c:a 400 m - mer fick inte plats i skogsdungen Torsdag 08.37 Starten gick lungt och bra trots att Mia var rejält upphetsad när vi närmade oss skogsdungen där spåret låg. Istället för att gå till starten, gick vi en kortare promenad förbi spårstarten. Mia satt fint och väntade och till skillnad från tidigare gånger, nosade hon in sig rejält innan hon vill dra. Första sträckan gick bra, tillbakagången märkte hon var fel  efter halva delen och vände tillbaks till spåret. Hon tog nästföljande två vinklar utan att ringa och den fjärde vinkeln med bloduppehåll ringade hon lite innan hon satte fart på den långa sträckan. Bloduppehållet forcerade hon över, utan synbara uppehåll i nosarbetet. Näst sista vinkel sneddade hon förbi och gick rakt på sista vinkeln där hon ringade lite mer innan hon tog sista delen av spåret och hittade klöven  utan problem. Tid - vet ej glömde kolla målgång men hastigheten var lagom takt. Matte måste bättra på konditionen lite mer och se till att den ömma foten får vård.   15 - 16 november     Öppet spår: Spåret lades kl 15.00, lördag och blev c:a 500 m och med fyra  90° vinklar. Medsols. Första sträckan 50 m, andra sträckan, också 50 m gick över ett sumpmarksområde som för dagen var snustorrt. Andra vinkeln med  en 15 m tillbakagång, strax innan Sörmlandsleden. Tredje sträckan, c:a 100 m, gick upp för en kulle till en kal bergsplatå med en oblodad vinkel. Fjärde sträckan blev nästan 250 m med två bloduppehåll. Fjärde vinkeln blev oblodad och sista sträckan drygt 50 m och jag stoppade innan andra mötet med Sörmlandsleden. Söndag kl 09.15 . Mia var upphetsad före start men kom iväg ganska lungt ändå, men efter bara tjugo meter satte hon av och helt motsatt håll i uppskattningsvis trettio meter. Hon stannade, tittade på mig och inväntade kommandot igen "sök spår" varefter hon återvände till spåret om än lite på sidan om. Hon tog första vinkeln utan att ringa, fortsatte på nästa sträcka och ut i återgången där hon fortsatte i ytterligare tio meter och kom fram till Sörmlandsleden. Hon nosade åt vardera hållet en bit innan hon åter började leta spåret. Återgången var i en mycket tät ungskog och det blev rejält besvärligt att trassal ut linan. Hon satt fast några gånger innan jag lyckades trassal ut henne och hon kunde återgå till spåret. Uppe på bergsplatån där nästa vinkel var sneddade hon så hon kom direkt på blodspåret. På den långa sträckan hittade hon en massa små stigar som hon följde lite åt olika håll. Två gånger gjorde hon som på först sträckan, tittade på mig och väntade på kommandot och några gånger återkom hon självmant till spåret efter de små utflykterna. Bloduppehållen på sträckan bekom henne inte. Sista vinkeln passerade hon i en stor båge på utsidan och återkom till spåret där blodningen återkom men sprang zick-zack i vida vinklar åt båda håll. Klöven låg under en gran som stod ensam på ett ganska öppet område och Mia sprang ett varv runt granen innan hon dök under grenarna till klöven     Min kommentar: Det här var nog den vimsigaste spårningen Mia någonsin gjort. Vad det beror på kan jag bara spekulera i. Trots hennes utsvävningar gick det ändå undan och hon kom till målet, fick sin belöning och blev rejält trött.   16 januari 2009     Öppet spår: Liggtid 18½ tim, medsols. Ett normallångt öppet spår med fyra vinklar, en tillbakagång i andra vinkeln, tre bloduppehåll varav ett i vinkel fyra. När vi anlände till platsen kom tre rådjur ut från området där spåret låg och när vi var på väg till starten skrämde vi iväg antagligen samma rådjur tillbaks där de kom ifrån. Jag  valde att gå till vänster på grusvägen och starta en bit ifrån "ingången" för att låta Mia hitta spårstarten själv. Det var inga problem hon travade på i rask takt, tog första vinkeln klockrent och fortsatte till den andra där tillbakagången skulle ligga men den fanns inte en tillstymmelse till. Istället kom vi på en grisbökarplats stor som en tennisplan. Mia nosade överallt på det uppbökade området i nästan en kvart. Hon for fram och tillbaks och utanför och in igen. Hon letade frenetiskt och till slut hittade hon spåret helt själv. Der resterande spåret finns inget att säga om. Hon tuffade på som om inget hade stört henne och tog nästa två vinklar utan att ringa. Tid: 37 minuter Att det fanns grisar i området visste jag men att de skulle ställa till så och just då var egentligen en mycket nyttig lektion för oss båda.     29 januari 2009     Öppet spår: Liggtid 21 tim, Zick-zack  Bara c:a 500 m för att skogen var för liten. Fyra vinklar, en tillbakagång i andra vinkeln, två bloduppehåll varav ett i vinkel tre. Ev. blev det ytterligare ett bloduppehåll på andra sträckan då jag märkte att det blivit propp i pipöppningen. Då jag lade spåret gick jag i 90° vinkel, över åkern mot "skottplatsen". Jag kastade iväg klöven över skogsvägen och drog den över vägen, över dikesrenen och över diket till "skottplatsen". Det blev ungefär 20 meter med bara klöven.   När vi startade fick Mia  själv leta efter spårstarten på grusvägen. Hon hittade spåret hur lätt som helst, vek in mot skogen och stannade vid "skottplatsen" Hon fortsatte inte innan hon fick kommandot "sök spår" Första sträckan och första vinkeln gick bra men andra sträckan mitt uppe på kullen tappade hon spåret, gick nästan till spårstarten innan hon vände och hittade återgången som inte blev några problem. Tredje sträckan, vinkel tre med bloduppehåll gick klockrent. Fjärde sträckan i böjen stannade hon och lyssnade. Det gick ett gäng med glada hundar på skogsvägen 150 m bort. Hon tog upp sökandet utan kommando och resterande spår gick också klockrent.     Nu känns det som Mia återfått intresset för spårning, efter uppehållet med valpning och valpar   Mia klar för spårning Mia har hittat klöven och mumsar på den       22:a mars 2009 Ett lite annorlunda spårande pga. medveten glömska   Öppet spår: Liggtid 17 tim. Först två vinklar, sedan en lång sträcka som ett S och därefter  två vinklar. Ett spår på bara 500 m, om ens de. Skogen var ingen skog utan ett mycket svårforcerat kompakt slyfält.  Jag la spåret själv och endast med markeringar vid start och vid klöven med förhoppning om att glömma var spåret gick. Mia var på hugget, startade bra, forsade ivrigt fram och jag hade ingen koll på om hon var rätt på spåret eller ej. Jag bara hängde med och hade fullt sjå att akta mig för kvistar, för att behålla glasögon på och se till att linan inte trasslade in sig. Några få landmärken dök upp men för det mesta var det bara Mia och linan jag såg. Att det var vinklar och bloduppehåll hon ringade vid anade jag, för där var det extra trassligt med linan runt all sly. Vilse i skogen är en bra benämning men jag litade helt på att Mia skulle hitta fram. Det var ju baktanken med den valda vildvuxna platsen. Visst hittade hon klöven  men först var hon tvungen att lukta in sig på riktigt rykande färsk älglort innan hon kom på att det fanns en klöv mycket nära under den enda granen på hela området. Klöven...   .. är jag väld värd att ta en tugga av, så som jag har fått släpa på matte i slysnåret Jag bar hem klöven från skogen hela vägen själv och nu är den inpackad och klar för förvaring till nästa gång.         31:a mars 2009 Öppet spår:  Träning. Liggtid 22 tim, tre vinklar, en tillbakagång och två bloduppehåll. C:a 450 meter långt. Dagens spår var lagt nästan efter skolbokens instruktioner – ända fram till sista vinkel. I går vid spårläggningen saknade jag plötsligt klöven!! Gick tillbaks i spåret c:a 20 meter till den plats jag vet att jag sist såg klöven men hittade den inte. Det blev att avsluta spårläggningen vid fjärde vinkeln och rusta sig med en andra klöv vid spårtillfället.   Min beskrivning: Mia startade ivrig med nosen i backen. Tog första vinkeln och tuffade på till nästa vinkel med några små avstickare lite här och där. Hon följde spåret ut i återgången och ringade stort när spåret slutade. Hon gick tillbaks till spåret före vinkeln och vek sedan av lite snett på insidan om det blodlösa spåret tills hon åter hittade droppet. Hela tredje sträckan tuffade hon på men vid tredje vinkeln gjorde jag oavsiktligt ett ryck i linan som fick henne att stanna, titta upp och tappa spåret. (Varför? Antagligen halkade jag eller trampade snett och  var på väg att tappa balansen.) Mia ringade en del, la sig i en snödriva och tuggat i sig lite snö men efter ”sök spår”, leta hon upp och hittade spåret. Därefter gick hon klockrent över båda bloduppehållen på långa sträckan. Hon hittade några fågelfjädrar som hon undersökte men lämnade dem självmant och återupptog spårandet utan något nytt kommando. Direkt efter sista bloduppehållet stannade vi för skott.  Mia reagerade på skottet men återupptog spårarbetet när jag gav kommando. En vattenpöl i gropen efter ett kullfallet träd fick vara bad och dricksvatten. Mia tog igen sig liggande i vattnet i tio sekunder och även nu återtog hon spårandet utan kommando. Någonstans på sista delen, trodde jag klöven finnas men Mia travade på ända fram till sista vinkeln och vid lämpligt tillfälle slängde domaren iväg reservklöven och Mia hittade den ganska snart. Under tiden vi analyserade spårandet, hittade Mia också den borttappade klöven - två meter från sista vinkeln!   Kommentar av domaren: Mia startar mycket bra, tar första sträckan helt utan ngr som helst problem. Vinkel 1 tar hon med lite ringningar löser det helt själv och fortsätter sitt  mycket noggranna arbete som går i ett utmärkt tempo. Vid vinkel 2 är det en återgång där hon gör en mycket stor vinkel tillbaka tar upp spåret och fortsätter arbetet KALAS!   Precis vid vinkel 3 får hon ett ryck i linan vinden låg på från höger så hon tänkte snedda ner till spåret som gick till vänster men när rycket kom så trodde hon att hon gjort fel och vek av mot  höger och snurrade runt ett tag innan hon provade igen, visade tydligt med att titta på matte som om hon frågade är det OK att gå här? När hon fick med sig matte så fortsatte hon kalasbra! Bloduppehållen visar hon inget, utan noggrant och i samma tempo arbetar hon vidare. Vid skottet reagerar hon med att snabbt ställa sig bakom matte, kommer fram när hon får beröm.Vi väntar ett tag och sen fortsätter hon som om inget har hänt, tar slutet själv.       19:e april 2009   Öppet spår:  Träning. Liggtid 16 tim, fyra vinklar, en tillbakagång och tre bloduppehåll, ett på långa sträckan, ett i vinkel fyra och ett på tio meter c:a tio meter från klöven. C:a 600 meter långt. När halva spårläggningen var klar såg jag någon annans snitsel med namnet Hassan på tvättklämman. Halva sista sträckan vinklade jag svagt "inåt" då jag såg flera snitslar i den riktningen jag hade för avsikt att gå.     Mia startade ivrig med nosen i backen men irrade sig i fel riktning omedelbart. Jag tog tillbaks henne då hon nästan kom till spåspårslutet och vinden var från de hållet. Hon irrade runt i stora cirklar i den första vinkel och på sträcka två. Hon hittade tillbakagången men även där var hon väldigt vimsig.  Jag tog henne intill mig och satte henne så hon skulle lugna ner sig. Efter en kort paus, hittade hon spåret och takten direkt efter bloduppehållet, tredje sträckan och tredje vinkeln gick klockrent och i lagom takt. Fjärde sträckan, mot vinden, travade hon på exakt där jag gått. Fjärde vinkeln med bloduppehåll gjorde hon en stor ringning och kom på spåret ganska snart men där jag sett snitslarna i går gick hon rakt i den riktningen i nästan 30 meter innan hon själv insåg att det var fel. Hon backade tillbaks halva sträckan innan hon vek av åt de hållet jag gått och kom på spåret ungefär där sista bloduppehållet fanns. Sista biten var rakt på klöven   Ja så kan det också gå men vi kom fram. Trots hennes vimsiga dag tog det ändå bara 14 minuter och ett dussin fästingar som jag borstade av henne.   Hemma plockade jag bort nio under kvällen och dagen efter ytterligare fyra som bitit sig fast.   Flera spårläggningar här hemma avstår jag från i fortsättnigen då hundarna knappt kan titta ut innan de är full av fästingar. Nya spårläggningsmarker, mera in i landet efterlyses!       29 april     Öppet spår: Träning: C:a 450 m med två räta vinklar och två lite mera öppna varav den ena med bloduppehåll samt en tillbakagång. Även bloduppehåll på långa sträckan där det var blött och sankt. Liggtid 18 timmar.   Spårstarten var svår att hitta. Den skulle vara markerad med en snitsel men den såg jag inte alls och skogen såg likadan ut överallt. I stället gick vi tillbaks en bit och jag lät Mia söka upp starten. Hon gick rakt in där den var. Starten låg tjugo meter in från vägen och snitsel en bit före men någon snitsel syntes inte till så vad hade hänt med den? Mia startade bra, genade lite i första vinkeln men vände tillbaks till första sträckan och började åter ringa stort som förra gången. Hon hittade spåret och  genade åter vid vinkel ett men fortsatte framåt den gången. Hon följde spåret bra några meter på sidan om. Där återgången fanns stötte vi antagligen på någon annans spår som gick rakt över tillbakagången för det var markerat med röda klämmor och band. De fanns inte där i går! Jag kunde se spårets sträckning och Mia följde en kort bit det andra spåret i båda riktningarna, ringade stort, gick tillbaks i tillbakagången och tog spåret efter lite mindre ringningar.  Hon gick hur bra som helst resterande sträckor inkl bloduppehåll, både på raksträckan liksom i vinkel fyra.  När vi åter kom ut till vägen hängde vår snitsel på ett helt annat ställe invid vägen och där hade inte jag hängt den. Lyckligtvis hade marodören inte upptäckt mina andra naturliga "snitslar". Även om de finns så är det Mia som bestämmer var vi går. Min kommentar: Andra gången vi hittar någon annans snitslar. Vem det än var i dag, så lyckades du inte sabotera Mias spårning. Mia fick dessutom en störning som hon redde ut bra. Nu undrar jag bara vad som gjorde att hon letade reda på rätt spår, vilken vittring gick hon på?     Kanske den här halvruttna klöven som har varit med åtskilliga gånger. Den blir bara godare och godare men också kortare och kortare.     6 - 7 maj   Nu har Mia  gått tre spår som har varit långt ifrån bra. Hon har helt enkelt varit ute på egna äventyr och struntat blankt i spåret. Den 6.e maj skulle hon gå ett spår,  för mig okänt och det gick rakt åt pipan från första början. Vi skulle få ett nytt kortare spår som bara legat några timmar. Innan vi gick de spåret tog jag henne till Idas gamla spår som Ida gick den 3:e maj, således hade de spåret legat i fem dagar. Vi startade som alltid med att ta på sele och spårlina vid vägkanten och Mia fick vänta tills jag hämtade henne. Hon följde spåret bra till första vinkeln där hon ringade lite, gick därefter på sidan om vid spåret, tog samtliga vinklar, ringade några ställen på racksträckorna men knölade sig ända fram. När det var tio meter kvar slängde jag iväg klöven där den förra legat då Mia var vänd åt ett annat håll och hon hade inga svårigheter att hitta den. Sen åkte vi till dagens nylagda spår och visst kom hon till klöven men med några avvikelser. Min kommentar. Mia är inte sig själv. Hon verkar dämpad och inte så glad som hon brukar vara. Om det beror på den kraftiga skendräktigheten hon precis har tagit sig ur eller om det är för att Ida flyttat hem till oss eller både ock, är svårt att avgöra.  Kanske något helt annan. Hon är så fåordig så det är svårt att avgöra vad. Lade två spår på eftermiddagen den 7 maj,, ett bara 100 m med en vinkel och det andra c:a 200 m med 4 vinklar varav ett med bloduppehåll och ytterligare ett bloduppehåll på den fjärde sträckan. Det korta spåret låg två timmar. Hon fick själv leta upp starten och hon travade på bra men vek av 4-5 meter för sent. Hon letade sig vidare, gick tillbaks en bit och hittade spåret och därefter var det raka vägen till klöven. På väg tillbaks kom jag på varför hon gick in så långt ifrån  - den kraftiga vinden.   8 maj   Kanske finns det hopp ännu. På fm. gick vi det andra spåret jag lade i går.  Mia startade bra, tog alla vinklar bra liksom samtliga bloduppehåll. Hon travade på som hon brukar på racksträckorna och nästan spikrakt hela vägen.   Vi har väl alla våra dåliga dagar.

 

Till del   1  2  3  4  5  6  7 8  9