Öppet spår - nattspår, liggtid 16 timmar, c:a 600 m, en tillbakagång + två bloduppehåll varav ett i sista vinkeln.

Vid spårplatsen möttes vi av en dam med en hund. Några ord växlades och hon talde om att hon gått med sin hund i terrängen där jag dagen innan lagt spåret. Lite störningar är kanske inte så illa men jag hittade inte spårstarten. Markeringen i dikeskanten och snitseln vid uppsparket syntes inte till. Jag gick med Mia fram och tillbaks några gånger men kunde inte hitta något av märkena så istället lät jag Mia försöka hittat spårstarten. Hon stack in i skogen och travade på och efter femtio meter kom hon snett till första vinkelmarkeringen. Andra sträckan gick bra liksom återgången. Tredje sträckan, tredje vinkeln och långa sträckan gick utan någon anmärkning. Fjärd vinkeln, den oblodade, ringande hon mycket innan hon fortsatte.  Sista sträckans tre fjärdedelar gick efter markeringarna men sista delen sneddade hon rejält in mot startområdet och kom rakt på starten. Där låg snitseln nertrampad i jorden. "Sök klöven" sa jag till Mia och hon drog åt rätt håll  intill grusvägen, for in i skogen efter 25-30 meter  och kom rakt på klöven fast från fel håll men hon hittade den.

Min kommentar: Störning - javisst och lite bakspår på sluttampen som Mia redde ut riktigt bra.

Jag vet inte om jag gjorde rätt när Mia fick leta upp starten eller då hon irrade sig till startplatsen och hon därefter själv fick reda ut situationen.  Tid: Vet ej

Öppet spår - nattspår, liggtid 17 timmar, c:a 600 m, en tillbakagång + tre bloduppehåll varav ett i sista vinkeln.

I dag fick vi åter störning av en annan hund. Mannen rastade sin hund i skogen där andra sträckan fanns och hunden sprang glatt omkring ibland de höga ormbunkarna. Ja - ja

Vi kom till spårstarten och Mia satt fint och väntade tills det blev dags.

Hon startade hur bra som helst, tog hela första sträckan spikrakt men vid första vinkeln ringade hon först i små cirklar men de blev bara större och större. Hon hittade inte andra sträckan så jag startade om med henne. Den gången gick det bättre. Hon ringade lite med tonvikt åt rätt håll och hittade så småningom sträckan, gick en liten bit, innan hon vimsade runt och ringade stort på raksträckan. Här inne hade den andra hunden sprungit men om det var därför Mia vimsade vet jag inte. Hon hittade sluttampen på andra sträckan där återgånge fanns som hon helt nonchalerade och vek av direkt på den tredje sträckan. Sen var det bara att hänga med för då gick det undan. Inget mera vimsande, rakt över bloduppehållet, tog fjärde vinkeln med bara små ringningar trots bloduppehåll, forsade vidare över tredje bloduppehållet på sista sträckan och stannade inte förrän hon kom rakt på klöven.

Min kommentar:  Störning  igen men om det var den andra hunden eller om bloddroppet bland ormbunkarna inte hamnade där det skulle, är svårt att avgöra. Efter andra starten fick Mia helt jobba själv och leta sig till spåret utan min inblandning.  Terrängen var bra med blandat underlag och sträckan var garanterat 600 meter så det var  rekord snabbt. Tid: 11 minuter

Hurra! Matte behövde inta ta en enda närgången titt på mossan i dag.