Nappen

Den 22 januari hittade Mia en napp som hon bar med sig hem. Den fick inte följa med in utan matte hängde upp den på en rosenbuske.

Varje gång vi gick ut,  nosade Mia på nappen och titta frågande på matte men matte sa nej och då fick den hänga kvar

Den femte februari hade Ida fått nog av mattes nekande och gav sig

den på att hon skulle ha bort nappen från rosbusken

Ida var inte alls lika rädd för de vassa taggarna som Mia, utan dök rakt

in bland de taggiga grenarna

Först tuggade hon på rosenkvisten som nappen hängde på..

..men efter en stunds fundering högg hon tag i själva nappen och drog

Vilken lycka, den lossnade men sen var den inte intressant längre.

Matte hängde åter upp den på rosenbusken och där har den hängt

ända tills i dag den 24 februari

Nappen var helt översnöad och bara en kort kvist var synlig.  Jag visste

inte vilken buske den hängde på men jag frågade Mia "var är nappen"

och hon dök rakt på rätt buske och körde ner nosen bredvid nappen

Där satt hon ett tag och bara stirrade på härligheten

Så kär är den upphittade nappen för Mia

(nappen hänger kvar på busken)